Min hy gör revolt moit mig just nu. Jag råkade äta typ 3 skivor ost häromdagen men det känns inte som om det kan vara bara det...FULA röda finnar och kvisslor och skit trängs i ansiktet...whyyyy??? Har pågått i en veckas tid...Vill inget hellre än att hålla folk på armlängs avstånd ifrån mig- gärna längrebort...just..stå.....däääär...vinka så jag ser dej...ja!hejhej!...
Men...så finns det dom...som bara säger rätt saker i rätt stund...Som avbryter en mitt i en mening och utbrister- Vilket fint ansikte du har! och vita tänder... Hela hjärtat stannar upp och öronen tror de hör fel och är på vippen att lossna... Det ger en luddig känsla av att bomull precis har landat i magen, i am telling you...Det är kärlek rakt in i hjärtat...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Haha... här har du rätt person, svaret till "why" finns inte!! I should know! Frågan jag nu har är vem var denna vänliga själ som sa de fina orden till dig?
Det var en man i sina bästa år, mycket fager...lång...och alldeles alldeles underbar...sa flickan
Skicka en kommentar