härmapa

"Jeg er sulten nå!!"
det här messet skickade jag nyss till min goe väninne Marita fra Norge.

Min framtoning kan ibland tyckas en smula schizofren då jag hejvilt blandar dialekter beroende på var jag kommer. Det är inte många som lyckas spika varifrån jag egentligen kommer ifrån. När jag är med Markus blir min ja:n skånska, som i "jeäaa". När jag var hos Jossan i helgen var där 2 st borlängskor till och då var det ju klippt för mig, talade dalmål och gnääällde(eller vad man gör) så d stod härliga till. Kopparbergskan ligger ju också nära till hands. Har ju nästan hela pappas släkt uppe i Luleå och då slänger jag med med jåå men nå ääre så nå...och män schluta gorma!

Så nu har jag ju bekantat mig med käcka grannspråk. Norskan är ju huur lätt som helst och bara skutta in på när man betoner ord. Det e bara och kasta runt stämbanden upp och ner och lägg på ett smil för att d låter så göy, så haru norsk!