Idag fick jag mig ett återsende. Hurvida "kärt" det var kan ju iofs diskuteras.
På tvärbanan har jag en vän. Det är en konduktör. Att möta en konduktör känns ju onekligen mer personligt än en av tunnelbanans spärrvakter. De har en smula proper kostym och ett leende över eftersom de bossar på de överskådliga spårvagnarna. Min konduktör är dock inte riktigt som alla andra, han sticker ut från mängden med ålder och personliga touch. Han är nämligen crustpunkare, piercad någonstans i ansiktet (tydligen tillåtet på sl) och har ung 4 dreads utväxt från toppen av huvudet, resten är rakat och dessutom är han ung, max 25 år? gammal. Jag tycker det är lite coolt. Eftersom jag åkt ett otal resor från alvik till höglandstorget har vi setts flera gånger. Efter ett tag har vi lite igenkännande nickat åt varandra medan jag plikskyldigt visat mitt färdbevis. Nu har jag dock inte sett honom på hela hösten, började fundera om han bara varit sommarvikarie men så idag...jag satt längst fram och med hörlurar i öronen. Hörde inte att konduktören smög sig på, tittar upp och där står han! :) jag ler förvånat och utbrister i ett spontant
-nämen heej!
(hehe...oj)...
Det var festligt att han var tillbaka! Och när jag klev av sa vi t.o.m Hejdå! haha... ja har en kompis!
Sen kollade jag igenom mina bilder på datorn när jag kom hem och hittade denna. Det här är alltid ett stort glädjeämne för mig, haha...lockar alltid fram ett skratt(med mycket kärlek).
Rolig är den, speciellt formen! å fiiiin!
3 kommentarer:
Hihihi...Madelene har fått en koooooompiiiiiis!!! =)
Tatueringen på fossingen är ju jättefiin! Jag hoppas du får lite tid över någon dag och börja fila på 20-års-friend-tatueringen... =)Skulle va så grymt roligt att göra den i vår...
vad händer i helgen då?! Sugen på köttbuljongdrink?? Haha
Kramis kramis!
haha..roligt att du lägger upp Markus fot på din blogg.. haha. men jag tycker också att den är fin.. =)
Men det är ju min sons "lilla" fossing *skratt*!
Skicka en kommentar